Ett sånt där inlägg.

Nu tänkte jag vara lite tråkig och skriva av mig. Behöver det någon gång ibland.
Nu i slutkanten av projektet så blir det en hel del väntan, och när man väntar så tänker man mycket, eller iallafall jag. Fast på grund av min ADHD så tänker jag jämt rätt så mycket.
Aja, let's get to the point.
Haters gonna hate...

Jag är besviken.
Jag är trött på falska människor, jag vet detta är något som skrivs ofta av tjejer, men tjejer är otroligt falska och ytliga. Men nu är det såhär att jag känner någon/några väldigt falska människor. Och jag har i flera år stått ut med skiten. Men nu får det vara nog. Linjen har krossats otroligt många gånger och jag vägrar bli överkörd igen.
Du/Ni får gärna ta och skärpa till er. Vill man ha vänner så får man visa det, inte gå bakom ryggen och frysa ute. Vill man ha vänner så måste man ha någon sorts kontakt med dem. Man kan inte bara strunta i dem för att man tror att man inte behöver dom längre.
En dag så kommer Du/Ni behöva vänner, Du/Ni kanske inte inser det nu, men vänta bara. På tal om att vänta så kommer jag inte längre göra det, jag drar redan mitt strå till stacken tänker inte längre dra Ditt/Erat.



Sen vill jag säga en sak som jag har tänkt på hela kvällen. Tankarna började när jag startade igång min gamla stationära dator som har fått stå och vila i några månader, jag kollade på lite gamla Marilyn Manson videor. Videor som jag har haft sedan dem kom ut. En tanke ledde till en annan tanke och jag slutade upp med några tankar när jag några timmar senare borstade tänderna.
Be obscene.
Varför ska vi människor sträva efter en sån likhet? Varför kan inte fler människor våga stå ut i mängden? Jag tycker att människor som vågar det är fantastiska. För hur kul är det egentligen när man vandrar runt på stockholms gator och ser 100-200 tjejer som har på sig exakt samma saker. Kommer ihåg i höstas när vi var där: skinnjacka, tubhalsduk, leggins, boots. Alla såg exakt likadana ut.
Jag har inget intresse av att se ut som alla andra, visserligen så handlar jag numer mina kläder i vad man skulle kunna kalla för "normala" affärer, men på något sätt så kommer jag alltid sticka ut från mängden. Jag har inget som helst intresse av vad som är "inne", jag har inget intresse av vad som är "ute" jag köper det jag själv vill ha och är det inte inne, then fine by me. Varför vill man se ut som en kopia? Jag läser ju ett normalt antal bloggar, 7-10 stycken kanske. Men jag kan inte påstå att någon av dom inriktar sig enbart på mode, skulle de  börja göra det så skulle jag sluta följa dom, jag föredrar livsstilsbloggar, bloggar där folk skriver om sin vardag och inte hur mycket pengar de har, hur bra de är på mode, hur mycket operationer de gör eller liknande. Jag tycker vardag och mat är mer intressant.


Jag förstår mycket väl med den här texten att någon skulle kunna ta illa upp eller liknande, men vet ni vad, gör inte det. :) 
Let's put a smile on that face!
Det är enbart tankar ifrån mitt egna lilla huvud. Så bry er inte.