Efter en hel sommar som man varit hemma, bara jag och Tobias, då är det ganska lätt att bli folkskygg... Eller?
En sommar med absolut inget att göra. En sommar med helt värdelösa mål. En sommar som man bara vill ha slut på men ändå hålla kvar.
Iövermorgon är allt över, imorgon är sista dagen i frihet. Jag har inte varit en elev på kanske sju månader, och nu ska jag tillbaka till skolbänken. Nervositeten ökar.
Imorgon ska man göra torget... Vi har några ärenden och ska handla lite mat. Allt för att förbereda inför skolan, lite ansiktskrämer och sånt ska inhandlas, man vill ju inte se hemsk ut på första skoldagen. Första skoldagen, jag låter som ett litet barn, men jag känner mig också som ett sådant. Iallafall är jag lika nervös.
Önskar att jag hade mer tid, mer tid att måla, mer tid att skapa, mer tid att spela tv-spel, mer tid att spela datorspel, mer tid att vara med familjen, mer tid att ägna åt mig själv, mer tid att ägna åt allt.
48 timmar per dygn? JA TACK!
Jag skaffade häromdagen sims 3, laddade ner loads of stuff till det, grejjade lite sen så började det att bugga, jag har försökt det mesta, sims är ju så jäkla simpelt så man brukar alltid kunna fixa det enkelt, med händerna bakbundna eller nått, men nej inte den här gången, och det gör mig så himla arg, jag orkar verkligen inte installera om det, så segt som det går, så jag spelar med buggarna istället...
