Ett ögonblick då...
Hmm.. Ett ögonblick av mitt nittonåriga liv, det känns ju som en svår uppgift. Ska jag ta ett bra ögonblick då? Eller kanske ett dåligt ögonblick? Det var krångligt.
Då tar jag nog ögonblicket då Tobias såg mig, ögonblicket då hela kroppen blev helt stum, då han och jag sa något så enkelt som "Hej" till varandra. Jag stod och var ganska ledsen och ensam. Några meter bort satt Tobias med några av hans vänner. Jag trodde aldrig att någon skulle märka mig. Jag trodde verkligen inte att killen som jag kollat in hela dagen skulle märka mig. Han sa hej och frågade vad jag hette, jag blev så glad och förvirrad att jag i några sekunder glömde bort mitt namn. Namnet som jag haft med mig hela livet fick han mig att glömma.
Det är nog det vackraste ögonblicket i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar