Nu har jag lite snabbt designat en stilren header. Tyckte att designen på bloggen nu blev lite snyggare.
Ändrat textstilen också, lite mer sofistikerat.
Tänkte bjuda på en bild ur "arkivet"
Bilden är på T, dagen efter vi träffades togs den av mig.
I would like to tell you all a story about a broken heart that's been patched up over and over again. The bruises and the scars are maybe this time fatal. Can you manage to stand up on your legs when things inside no longer work? Can you call in sick to work cus' you're broken inside? Are the society accepting that everyone can fall? And will people be able to tell the truth instead of saying they have the cold. When all you've ever wanted is taken away from you, will you put that fake mask over your face so that you can smile and don't make people around you uncomfortable. Will you cry behind the mask? Will you whisper that you're broken? But noone will hear you.
I'm not scared of patching my heart up again, if I have to do it a hundred times. It still works. I want to go on living, I want to see the future. Life is such a wonderful thing and when you find the love you need you should never let go. You should work your way up again after a fall. To live a life alongside my love, to everyday wake up beside you makes everything worth the trouble. I could not live a day without you.
No matter how much I yell at you, no matter how ugly my mouth gets, you're always there to comfort me when I'm down. I couldn't have wished for anything better than this.
Min kärlek är något som jag ägnar varje sekund av mitt liv åt. Kärleken är vad som får mig att fortsätta. Kärleken håller mig lycklig varje sekund. Allt jag älskar cirkulerar i min värld. Jag älskar min familj, jag älskar min helt underbara sambo/fästman, jag älskar mina vänner och jag älskar mina djur.
Kärleken har ju alltid varit mitt liv. När jag var liten hade jag svårt för att känna rätt känslor för saker, på grund av ADHD:n och autismen. Men djuren, dem var mitt liv.
Nu är kärleken i mitt liv mest bestående av min älskade Tobias. Han är det mest underbara som har hänt mig. Älskar honom mest av allt.
Upp klockan 07.00, lite kämpigt vare att ta sig upp. Men efter lite om och men så var jag uppe! Har ju inte gått upp så tidigt på flera månader! När vi vaknade såg det ut såhär utanför
Dimmigt värre
Sen så hämtade mamma upp oss vid klockan 08.00 efter sitt nattpass på sitt jobb. Hon skjutsade oss till Pihlskolan där jag var på möte med syon.
Mötet gick väl inte riktigt som jag ville, och det resulterade bara i fler möten. Jaja, aldrig ska saker gå som man vill.
Sen tog vi bussen in till Örebro där vi träffade svärföräldrarna. Vi promenerade runt på stan en stund sen så tänkte vi äta på Jensens Böfhus, uteservering, så att Kalle (deras hund) skulle kunna sitta med, inte ens halv serveringen var full, så vi sa att vi var fyra då, men tydligen så fick man inte sitta med en hund på en uteservering, det var verkligen dålig service, man kan gå förbi precis bredvid med hund, men får inte sitta där. Nej det var verkligen illa.
Men jag fångade dock den kära kaninen på bild, vi såg ju när den byggdes upp så det var kul att se den färdig.
Tog även några fina bilder på min älskling!
Sen blev det en tur till Marieberg, där vi gick på ikea, jysk, rusta, rut m. fl. och cubus, det blev en hel del saker handlade, och jag är väldigt nöjd med våra inköp, om jag hinner imorn så fotar jag alla grejjor och lägger upp!
Men först och främst blir det "Oxhälja" imorgon.
Fick även träffa min älskade systerdotter en stund idag, även om det bara var någon minut så betyder det allt för mig <3
Hmm.. Ett ögonblick av mitt nittonåriga liv, det känns ju som en svår uppgift. Ska jag ta ett bra ögonblick då? Eller kanske ett dåligt ögonblick? Det var krångligt.
Då tar jag nog ögonblicket då Tobias såg mig, ögonblicket då hela kroppen blev helt stum, då han och jag sa något så enkelt som "Hej" till varandra. Jag stod och var ganska ledsen och ensam. Några meter bort satt Tobias med några av hans vänner. Jag trodde aldrig att någon skulle märka mig. Jag trodde verkligen inte att killen som jag kollat in hela dagen skulle märka mig. Han sa hej och frågade vad jag hette, jag blev så glad och förvirrad att jag i några sekunder glömde bort mitt namn. Namnet som jag haft med mig hela livet fick han mig att glömma.
Då var det dags för mig att berätta vad jag tycker om kärlek, och dela med mig av min syn på denna.
Kärlek är nog det bästa och det värsta som kan drabba en. När man är ovillkorligt kär så vet man inte vad man ska göra, man är beroende av den andra personen och kan inte tänka sig att leva utan denne. Hur sårad man än kan bli av den här personen så kan man inte tänka sig ett liv utan den. Man kan skrika och bråka med varandra, men man vet att vid dagens slut så söker man sig till den andres famn. Och jag vet inte om det är underbart eller sorgligt?
Att vara så pass beroende av någon? Man kanske skulle klara sig bättre själv, nej det tvivlar jag på, vi människor är svaga och behöver en partner som vi kan dela våra liv med, någon som kan hjälpa en igenom det svåra, någon som kan hjälpa en att bära upp tyngden på ens axlar.
Och jag tror att alla är beredda på att när man är i ett djupt förhållande med någon så har nästan alla bagage med sig. Man kan nog inte ha ett "felfritt" förhållande, ingen människa är perfekt i sig själv. Utan man blir perfekt i den andres ögon.
Kärlek för mig är lycka, att somna in och veta att man är säker och att man vaknar upp bredvid den man älskar.
Min första kärlek, hmm? När man var liten var man "kär" i olika hela tiden, ena dagen var man ihop med någon nästa dag var man kär i någon annan. Men kär på riktigt var jag aldrig. Och det var ju min första kärlek jag skulle berätta om.
Min första kärlek är därför Tobias, som också är min nuvarande fästman/sambo. Vi träffades den åttonde augusti 2008, 08/08 - 08 (turdatum?). Vi träffades på ett av Sveriges största konvent (Närcon) i Örebro, ett konvent är som en mässa för folk som gillar tv-spel, manga, anime och sådanna grejjor, som vill träffa lik-sinnade människor. För mig var det nog kärlek vid första ögonkastet, och av misstag hamnade Tobias och jag brevid varandra i sovsalen då en kompis till mig misstog honom för någon annan (slump?).
Efter några timmar så stötte vi på varandra igen och det klickade direkt, vi pratade hela natten (Tobias snarkade även en hel del). Efter den helgen blev det han och jag, och vi har inte varit utan varandra sen dess :)
Bilden här brevid är tagen dagen efter vi träffades.
It's to late to take back the time, and it's to early to regret our misstakes.
Imorgon åker jag och Tobias till Stockholm av 300 anledningar. This is madness...."NO THIS IS SPAAAARTAAAA!" Eller nått.. Vi ska ha lite minisemester innan jag börjar skolan, vi ska hälsa på Tobias familj, och bara ha kul. På fyra dagar xD.
Jag vill inte börja skolan! Så trött på att plugga! Önskar jag inte bytt skola en massa, men ur det onda föds något gott. Jag skulle inte varit samma människa om jag gått kvar. Ibland behöver man göra misstag och gå vidare med livet.
Dags att packa lilla resväskan, ladda ipoden med lite sköna beats, lägga ner en Buffy bok och packa ner Tobias Nintendo DS. Man vill ju vara väl förberedd för en tågresa!
Ville bara berätta vilken underbar familj och vilka fantastiska vänner jag har.
Pappa, Ebba och Sigrid på bilden<3
And to my most beloved one. Tobias you're just perfect no matter what happens you will always be the only one with the key to my heart.
Jag ville bara börja det här inlägget med en utav mina favoritlåtar just nu. I kill people heter den, gillar någon den så kan ni kolla in hans andra videor, dom är riktigt bra, bland annat "Rapist Glasses" och "Pedophile Beard"
I've killed so many people that I don't even remember how many, probably around seven... thousand.
Jag vill berätta om min måndag.
Jag vaknade som vanligt upp brevid min fästman Tobias. Vi hade bott tillsammans i ca. fem månader nu. Men p.g.a. lite problem i Stockholm så var jag tvungen att flytta tillbaka till skogen. Tobias följde med mig hem, han skulle vara med mig här i två veckor, idag tog den tiden slut. Tobias var tvungen att åka hem till sig och gå klart skolan, han ska ju faktiskt ta studenten i juni.
Vi hade ju ett distansförhållande innan vi flyttade ihop, i två år bodde vi flera timmar ifrån varandra, men efter man har vant sig att vara tillsammans så är det verkligen svårt att skiljas åt.
Nu sitter jag i sängen med laptopen och Troja (min hund) som snarkar riktigt högt. Jag har dessutom jordens huvudvärk på grund utav alla tårar.